Cassie Zenkert

Jag har funderat lite och jag har kommit fram till att dela med mig av en jobbig period i mitt liv, - När jag gick sista året på gymnasiet!

 

Som alla människor när man börjar gymnasiet så vill man hitta sig själv, man vill passa in, man vill ha en Identitet, man vill vara någon speciell.

 Det jag kände när jag började gymnasiet var att det var super kul och spännande men samtisigt nervöst men när jag tog studenten så kände jag mig väldigt lättad och glad över att sluta skolan, men det var ändå trist att behöva lämna kompisarna som jag hade fått.

 

Resan genom gymnasiet började dag 1 när man kom till nya skolan och man fick ny klass och nya lärare.. jag fick bra kontakt med några tjejer direkt och vi höll ihop igenom hela gymnaiset i 3 år. Jag trodde jag hittade mig själv när jag byte stil helt från typ "fjortis" till Emo men det var först efter gymnasiet jag hittde min egna still.

 

Det som jag mins mest från gymnasiet var sista året, år 3 det hektiska året där vi skulle ha massa arbeten och studenten student skiva etc etc etc. allt fick till väll tills det börja handla om pengar och allt blev ett missförstånd, ialla fall vad jag minns det som. jag blev mobbad åter igen och ingen stod på min sida förutom när det kommer till min Parter in crime! Hon var den ända som förstod hur jag kände och mådde, och under sista halvåret i 3an så skolkade jag jätte mycket och börja faila i alla kurser som jag gick, och jag måde allmänt piss..

 

Det tråkiga i det hela var att jag inte fick gå på min studentskiva, men det gjorde absolut inget eftersom jag inte ville gå på den, till slut med tanke på hur mycket bråk det var, och hur hela klassen påverkade mig, och kunde inte sätta sig in i min situation, och att dom inte kunde förklöra på ett bra sätt, och att blanda in "incaso" och liknande... Det som tog på mig mest var att jag inte häller fick åka med på mitt flak.. Ett flak som jag hade betalat men ändå inte fick åka med på, för enligt personenerna som hade hand om allt så tog dom mina flakpengar till studentskivan, för att betala det som som fattades till skivan, utan att prata med mig, och jag ville ju åka på mitt egna flak, man tar ju bara studenten 1 gång.

 

Där är en student att minnas, som kanske inte den roligaste, men sedan så var nästan hela klassen mot mig, och som det kändes då så ville ingen stötta mig...

 

Ett annat event som påverkade mig väldigt mycket sista terminen var när min klass skulle hålla i ett Djurexpo/öppet hus för att visa upp skolans djur och allmänheten fick komma och klappa djur och se vår skola....

 Vi fick 1 vecka på att förbereda oss med olika stationer och vi var i olika grupper som skulle fixa med olika stationer.

Min grupp skulle fixa med olika stationer som smyckes försäljning och undervattensbio och etc etc etc vi skulle göra smycken så vi kunde sälja, och vi satt inne hela dagarna när vi skulle förbereda, för det var det vi skulle göra, och dom andra grupperna skulle jobba ute med att förbereda ladan hos fåglarna eller hos reptilerna så dom hade ganska mycket och göra, och det hade min grupp också eftersom vi skulle göra smycken, och det var ganska mycket vi skulle hinna med med tanke på att vi skulle fixa fiskedam smycken och allt som barnen och de vuxna kunde vara med på... Dom andra grupperna började klaga på att vi hade gjort fel och att vi inte hade hjälp till med att fixa ute hos djuren, Patetiskt tycker jag eftersom det inte var våran uppgift...

Det påverkade mig ganska stark och jag känner att allt jobb man hade lagt ner var förgäves och några i klassen gjorde om smyckerna som vi hade gjort för dom inte dög... Hur kul är det... ??

 

Känslan som jag har nu när jag sitter och skriver är blandade, och det är jobbigt att jag minns det som igår, och hur klassen betede sig mot mig är oförglömligt... jag har gått vidare men jag har inte glömt det dom har gjort mot mig!

 

När jag sitter och tänker tillbaka på det som hände så känner jag att hur kan folk bete sig så som dom gör? jag önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan och rätta till det "bråk" och mobbing som blev deet sista halvåret och fortsatt med ina kurser istället för att ha struntat i dom som jag gjorde. 

 

Den erfarenhet som jag har fått från det tar jag med mig och jag använder det till något positivt och i liknande situationer i framtiden. 

 Jag känner inbland när jag är ledsen eller deprimerad att det beror på så mycket i mitt som hände ganska snabbt och jag inte han bearbeta grejerna, det här med skolans sista termin och att bli mobbad igen, det tar på krafterna att vara stark och just då var jag inte stark, jag hade inte den där gnistan till att vara stark, som jag är idag. 

 När jag gick i gymnasiet var jag den där tysta musen som inte sa så mycket, vad beror på det? För det första så beror det på att jag inte vågade säga något, vågade inete säga min åsikt, jag var rädd för att det jag sa var fel, och jag visste intehur klassen skulle reagera på mitt svar på en fråga eller mina åsikter i en debatt. jag hade inte självförtroendet till att tro på mig själv.

Det har jag fått jobba på hela tiden genom gymnaset.

 

Idag är jag en tjej som har ett självförtroende på hög nivå, jag är stark i mig själv, och framför allt så tror jag på det jag gör utan att tvivla på mig själv. Jag har hittat mig själv och min passion här i livet. Jag är Nöjd med mitt liv och mina vänner i livet stöttar mig och min familj älskar jag oerhört mycket och dom finns för mig. Älskar dom !

 

Kramar Cassiiee