Cassie Zenkert

Rubriken säger kanske allt!?

 

Vill man ha något här i världen så måste man kämpa för att få det. Allt i livet är en kamp och det ända som kan hindra än är att man inte ha viljan.

 

Jag har alltid fått kämpa med mitt liv, och det har fått göra ända sedan jag började i skolan får många år sedan. Har blivit mobbat nästan hela livet och alla år genom skolan, och det har fått gå igenom en hel del i livet med divirse saker som har påverkat mig på olika sätt och har format mig till den jag är idag både negativt och positivt. 

 

Att ha blivit mobbat och utfryst under hela grunskolan har gjort att jag har blivit väldigt osäker på mig själv i vissa situationer och sammanhang, när jag ska träffa nya människor eller göra nya saker som jag tycker är jobbigt. Men samtidigt så har jag väldigt social av mig när jag väl har övrevunnit min rädsla för att träffa nya människor. Alla nya människor som jag har träffat säger att jag är social och dom kan inte tänka sig att jag är den blyga osäkra människa som jag i grund och botten är.

Jag har jobbat mycket med att komma över min osäkerhet och verkligen säga att jag är social och jag inte är den blyga osäkra person som jag har varit, i vissa sammanhang blir jag fortfarande nervös, men jag övervinner det genom att intala mig själv at jag har gjort detta 10000 ggr förut och det är en baggis!

 

En ann grej som har påverkat mig väldigt starkt är mina föräldras skillsmässa - jag var 15 när dom skildes och under den tiden så gick jag 9an och hade det ganska tufft i skolan, och sedan skolle börja gymnasiet.. ny skola nya människor. Men iaf, skilsmässan tog hårt på mig och jag har fortfarande inte riktigt kommit över det.. Kommer man någonsin komma över en sådan stor grej? Jag vet inte, men det är väll olika för olika personer? Vissa kommer över det fort och andra inte.. för mig har jag utreagerat på min familj och samtidigt satt upp en fasad för mina kompisar.. Det har gått 10 sedan dom skildes och jag kan fortfarande komma ihåg det som om det var igår, hemsk sanning som kom fram när jag frågade mamma rakt ut och det var det värsta svaret jag har fått i hela mitt liv. 

Ju mer jag har bearbetat hela grejen ochhur mamma och pappa upplevde det hela ju mer har jag insett att det har blivit bättre för båda mina föräldrar, men för mig har det gått upp och ner, jag har tagit ut all min ilska på familjen, och det är inte rätt, det vet jag, men jag har nu kommit så pass långt att det inte är lika jobbigt att prata om det eller som nu skriva det här. 

Precis när dom hade skilt sig så fick jag prata med psykologen i skolan, och det var väldigt jobbigt, det är det ju för alla som har gått igenom detta.. det beror på hur stor man var när det hände. 

 

Vi alla går igenom så mycket i livet, alla olika saker andra likadana man får olika erfarenheter som man kan dela med sig av till kompisar.

 

har ni några åsikter så får ni gärna skriva dom, har ni tips och ideer så får ni oxå skriva dom. jag är öppen för kritik och jag kan ta kritik utan att bli sårad., 

 

 Cassie